Stor sorg och saknad...
Så kom dagen som man så länge har gruvat sig inför. Men jag hade väl ändå trott att det skulle dröja iaf 15 år till. Men, nä, nu kom den. Mormor avled 00.15 den 20/5-2009. Det känns som en enda stor mardröm alltihopa. Jag saknar henne så otroligt mycket redan och jag vet hur stor saknaden kommer att bli senare. För att det kommer att komma stunder då man kommer på sig själv att hon är verkligen död, hon kommer inte komma tillbaka till oss nå mer.Åh, fy faan!!! Varför händer såna här saker, varför får man inte vara med och bestämma hur saker och ting ska sluta. Och varför just min mormor, hon är ju bara 70 år, och var frisk som är nötkärna. Nu kommer hon aldrig ringa till en för att berätta vad dom har gjort och vad morfar gör konstiga saker. Man kommer aldrig få höra hennes skratt och få känna hennes mjuka kinder mot mina. Hon älskade och kramas!
Nu så ångrar man så otroligt mycket att man inte kramade dom varenda gång man var och hälsade på dom, men jag lovar mig själv att jag alltid ska krama morfar varje gång jag åker därifrån. Det jag kommer att sakns så mycket är att jag aldrig kommer att få se dom åka i bilen tillsamamns, det gjorde dom jämt, dom gjorde precia allting tillsammans. Det är väl nästan ett under att dom faktiskt kunde gå på toaletten själv. Mormors kakor, bullar pch tårtor. Bara såna saker som att man aldrig mera kommer att få se henne stå där vid diskbänken och diska eller laga middag till oss. Aldrig mera få sitta intill husväggen och sola på vårarna. Det är så mycket småsaker som man aldrig mera kommer att få uppleva. Jag vill så gärna höra hennes röst igen, krama henne en gång till och säga hur mycket man älskar henne och berätta hur mycket hon har betytt för mig, vilka starka förebilder dom är för mig,
En sak som mormor berättade för mig och robin när robin frågade vad hon har lärt sig här i livet,
var att vi skulle vara snälla med varandra. Det ska jag komma ihåg. Jag hoppas att det är som Caroline Kuru säger att vi alla kommer att återuppstå en dag. Då kommer jag att få träffa dig igen mormor, jag längtar så hemskt mycket tills dess. God natt med dig och sov sött, jag älskar dig!!!
Kramar Erika
Nu så ångrar man så otroligt mycket att man inte kramade dom varenda gång man var och hälsade på dom, men jag lovar mig själv att jag alltid ska krama morfar varje gång jag åker därifrån. Det jag kommer att sakns så mycket är att jag aldrig kommer att få se dom åka i bilen tillsamamns, det gjorde dom jämt, dom gjorde precia allting tillsammans. Det är väl nästan ett under att dom faktiskt kunde gå på toaletten själv. Mormors kakor, bullar pch tårtor. Bara såna saker som att man aldrig mera kommer att få se henne stå där vid diskbänken och diska eller laga middag till oss. Aldrig mera få sitta intill husväggen och sola på vårarna. Det är så mycket småsaker som man aldrig mera kommer att få uppleva. Jag vill så gärna höra hennes röst igen, krama henne en gång till och säga hur mycket man älskar henne och berätta hur mycket hon har betytt för mig, vilka starka förebilder dom är för mig,
En sak som mormor berättade för mig och robin när robin frågade vad hon har lärt sig här i livet,
var att vi skulle vara snälla med varandra. Det ska jag komma ihåg. Jag hoppas att det är som Caroline Kuru säger att vi alla kommer att återuppstå en dag. Då kommer jag att få träffa dig igen mormor, jag längtar så hemskt mycket tills dess. God natt med dig och sov sött, jag älskar dig!!!
Kramar Erika
Hönsmamma som man är
Kira har hostat väldigt mycket de senaste veckorna och imorgon ska hon få komma på en akuttid hos en barnläkare. Hoppas att hon inte har nån jävla allergi eller annu värre fått astma. Man blir så orolig när ens lilla hjärtegryn inte blir frisk nån gång. Är det så här att vara mamma? Jag gruvar mig redan tills hon är i tonåren, då man inte kan bestämma fullt ut. Men innan dess hoppas jag att jag lär mig att inte vara så orolig för allting. Nu ska jag gå hemifrån jobbet, svärfar kommer och hämtar mig strax
