HELVETES JÄVLA SKITFAN!!
När vi hämtade bilen igår, så hade batteriet laddats ur fast det är bara ett år gammalt. Sen idag är det värsta av allt. Jag kom fram till att jag har slarvat bort min plånbok!!! Jag änvände den senast när jag handlade morfars present på söndag förmiddag. Jag kan inte hitta den nånstans, jag har letat i kylskåpet, skafferiet, bland smutstvätten, under soffan, bänkar, i Kiras rum, ja...överallt! Jag fick ringa och spärra mina två kort också. Faan, vad sånt här är jobbigt. Man får ingen ro i kroppen alls. Helvete också, den där plånboken har jag haft sen jag var typ 16 år. Så jag har liksom fäst mig vid den. Den har verkligen tjänat mig väl. Det som jag tycker är det jobbigaste att jag har tappat är körkortet!
Sen ringde Micke ifrån parkeringen innan han for till jobbet och ville ha hjälp med att få igång Opeln. Den startade inte idag heller. Så då var det bara att avbryta min lunch och traska ut till parkeringen och köra dit Saaben så att vi kunde få igång bilen med startkablar. Och tydligen hade inte fläkten fungerat när han körde iväg till jobbet. Åh, kan man bli mera less??
Som om att de där inte kunde vara allt. Medans jag sitter här i soffan på kvällen ringer Micke och frågar vart jag har mobilen. "Ja...den är väl i jackfickan" svarade jag. "Är d säker på det" frågade Micke. Då hade en tjej ringt upp honom och sagt att hon hade hittat den där mobilen i stentrappen på väg upp från parkeringen. Men som TUR var så kom hon bort med mobilen senare. Hon bodde också här.
Jag tror att jag ska hålla mig inne resten av veckan. Jag som hade planerat att åka till Ikea själv idag medans Kira var på dagis. Men men...så vart det ju inte. Fan vad less jag är....................................................
Haha.. stackare!!
Min mamma glömde sin handväska på bussen när vi var påväg utomlands en gång, men sin plånbok, allas biljetter och allas pass.
Men som tur var så fick vi låna en telefon och sörsöka jaga bussen som kom tillbaka till oss med handväskan.
Då hade vi alla PANIK vill ja lova!
Har tappat bort både plånkan, väskan, mobilen, samt nyckeln hem....dock har jag haft den turen att jag fick igen plånkan av en snäll äldre dam som hittat den, och väskan lämnade jag på en bar i sthlm, han som jobbade där tog reda på den, så när jag väl fann mig tillbaka tid på skakiga knän, så fick jag igen den, och telefon...tappade den på tunnelbanan, men det var någon som hittade den, ringde upp mannen min, sedan lämnade in den i en av luckorna där de säljer biljetter....
så jag har haft en himla tur!
Men när man väl märker att det är något som fattas, då greppar ju paniken inom en och det känns som om man ska dö!
Jag har ju hela mitt liv i väskan/plånbok och telefon, de är det värsta jag kan tappa...
Nyckeln hem däremot...fann den aldrig, lyckligtvis så har farmor och farfar en extra hem till mig (brukar alltid ge dem en nyckel hem utifall det skulle hända något)
Förstår att du inte är på topphumör,själv får jag nog lite mer panik än att jag blir arg...
