Modifast

Nu är jag inne på tredje dagen med pulverdieten och jag tycker faktiskt att det går rätt så bra än så länge. Jag har inte fått något jättesug efter varken mackor, godis eller nåt annat :) Och jag måste faktiskt säga att schakarna är jävligt goda. Jag har smakat andra såna där tidigare och jag tycker att man får trycka ner det för att man ska dricka upp det. Men dom här blir det inga klumpar av, och man behöver bara skaka dom i en vanlig shake (inte med stavmixer för att det ska bli klumpfritt) och dom har heller ingen konstig bismak. Dessutom blandar man dom med vatten fast det känns som om man blandat dom med mjölk. Om ni vill veta mer om denna diet så gå in på modifast.se

Jag har bestämt mig för att inte ställa mig på vågen mer än 1 gång/vecka. Alltså blir det nästa gång på lördag. I lördags stod vågen på hela 80,8 kg!! fy fan alltså, jag hoppas att jag iaf går ner två kg under den första veckan. När jag ver gravid med Kira vägde jag som mest 82 kg. Det känns väldigt bra att väga lika mycket nu.....not

Idag ska jag åka hem till pappa och cykla hem med min cykel, Kira får förståss hänga med där bak också :) Från början vill hon absolut inte sitta i cykelstolen, men så fort jag också sitter på så tycker hon att det är skitroligt att åka med. Idag känns som en toppendag och vara ute och röra sig, sol men samtidigt inte så varmt så att man behöver svettas ihjäl.

Idag var Kira hos tandläkaren eller iaf tandsköterskan, fast vi sa till henne att det var tandläkaren. Det gick bra, hon fick en tandborste av henne, en rosa :) så klart... Besöket liknade det som var vid ettårs kontrollen. Dom gick igenom borstning och kost, och efter det här besöket bestämde vi att nu ska vi bli strängare när det gäller gosaker och även nappen under dagerna. Vi har försökt att hon endast skall ha nappen när hon ska sova tidigare, men vi har varit ganska slapphänta på det ändå ;)

Så nu blir det mycket förändringar för Kira, mycket mindre napptid, mindre gosaker (endast på lördagar) och försöka få henne att bli blöjfri under sommaren. Så får vi se hur vi lyckas med allt de där. Lite nervöst också på ett sätt, man vet inte om man kommer att klara av det själv ens, att kunna stå emot när hon skriker och är så ledsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0